- Checked
- Reference checked
- Work
- Torah / Hebrew Bible
- Language
- Hebrew
- Counted as
- Verse
- Reference
- Torah / Hebrew Bible
- Citation
- Torah / Hebrew Bible Hosea 13:12
- Reference check
- Tier 1
Show text
צָרוּר֙ עֲוֺ֣ן אֶפְרָ֔יִם צְפוּנָ֖ה חַטָּאתֽוֹ׃
Opening
Opening page.
Hebrew Atbash
Showing 38 of 38 checked matches: 2 names, 36 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
צָרוּר֙ עֲוֺ֣ן אֶפְרָ֔יִם צְפוּנָ֖ה חַטָּאתֽוֹ׃
כָּל־ עָ֭רוּם יַעֲשֶׂ֣ה בְדָ֑עַת וּ֝כְסִ֗יל יִפְרֹ֥שׂ אִוֶּֽלֶת׃
דֶּֽרֶךְ־ אֱמוּנָ֥ה בָחָ֑רְתִּי מִשְׁפָּטֶ֥יךָ שִׁוִּֽיתִי׃
ור וף ת לגו וף וגסבורג
Stored count receiptסובמרסיבל גרוונדותר פומף
Stored count receiptFor this cause I Paul, the prisoner of Jesus Christ for you Gentiles,
Deliver me from all my transgressions: make me not the reproach of the foolish.
Folly is set in great dignity, and the rich sit in low place.
And Zilpah Leah’s maid bare Jacob a son.
adhaa nv a\sya saMdRshaM jaganvaan agner aniikaM varuNasya maMsi
yad yu~njaathe vRSaNam ashvinaa rathaM ghRtena no madhunaa kSatram ukSatam
taM hi svaraajaM vRSabhaM tam ojase dhiSaNe niSTatakSatuH
maatuS pade parame anti Sad gor vRSNaH shociSaH prayatasya jihvaa
pra vaaM stomaaH suvRktayo giro vardhantv ashvinaa
iSyan vaacam upavakteva hotuH punaana indo vi Syaa maniiSaam
vRkSam pakvam phalam a~Nkiiva dhuunuhiindra sampaaraNaM vasu
tat su naH savitaa bhago varuNo mitro aryamaa
asme indraavaruNaa vishvavaaraM rayiM dhattaM vasumantam purukSum
vadmaa hi suuno asy admasadvaa cakre agnir januSaajmaannam
yasya te madyaM rasaM tiivraM duhanty adribhiH
kiyatii yoSaa maryato vadhuuyoH paripriitaa panyasaa vaaryeNa
vivyaktha mahinaa vRSan bhakSaM somasya jaagRve
eyam enaM devahuutir vavRtyaan madrya\g indram iyam Rcyamaanaa
tat su naH savitaa bhago varuNo mitro aryamaa
ὑποτασσόμενοι ἀλλήλοις ἐν φόβῳ Χριστοῦ.
Αἰτωλῶν ὄχʼ ἄριστον Ὀχησίου ἀγλαὸν υἱόν·
τεῖχος ὑπερβαίνειν· τοὶ δʼ ὀτρύνοντι πίθοντο.
σμερδαλέον κονάβιζε τιτυσκομένων καθʼ ὅμιλον
Ἕκτωρ Πριαμίδης, ὅτε οἱ Ζεὺς κῦδος ἔδωκεν;
δεινόν, ὃ οὔ ποτʼ ἔγωγε τελευτήσεσθαι ἔφασκον,
Ἕκτωρ Πριαμίδης, ὅτε οἱ Ζεὺς κῦδος ἔδωκεν,
ἄξω ἑλών· ὃ δέ κεν κεχολώσεται ὅν κεν ἵκωμαι.
ἤματʼ ὀπωρινῷ, ὅτε λαβρότατον χέει ὕδωρ
Αἰτωλῶν δʼ ἡγεῖτο Θόας Ἀνδραίμονος υἱός,
καὶ ἦλθεν ὁ δεύτερος λέγων· ⸂Ἡ μνᾶ σου, κύριε⸃, ἐποίησεν πέντε μνᾶς.
πρίν γʼ ἀπὸ πατρὶ φίλῳ δόμεναι ἑλικώπιδα κούρην
νήπιον οὔ πω εἰδόθʼ ὁμοιΐου πολέμοιο
Σαρπηδὼν δʼ ὡς οὖν ἴδʼ ἀμιτροχίτωνας ἑταίρους