- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Leviticus 14:33
- Reference check
- Tier 1
Show text
And the LORD spake unto Moses and unto Aaron, saying,
Opening
Opening page.
Hebrew Ordinal
Showing 50 of 239 checked matches: 1 name, 238 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
And the LORD spake unto Moses and unto Aaron, saying,
Are thy days as the days of man? are thy years as man’s days,
Then the Jews sought him at the feast, and said, Where is he?
Let thine hand help me; for I have chosen thy precepts.
For he that is not against us is on our part.
And the LORD spake unto Moses and unto Aaron, saying,
And the LORD spake unto Moses and unto Aaron, saying,
ayaM vaaM vatso matibhir na vindhate haviSmantaM hi gachathaH
tam aaganma tripastyam mandhaatur dasyuhantamam
yathaa vasu viirajaataM nashaamahai tad devaanaam avo adyaa vRNiimahe
baadhataaM dveSo abhayaM kRNotu suviiryasya patayaH syaama
urau vaa ye antarikSe madanti divo vaa ye rocane santi devaaH
tavaaham agna uutibhir mitrasya ca prashastibhiH
na vi jaanaami yad ivedam asmi niNyaH saMnaddho manasaa caraami
taM shagmaaso aruSaaso ashvaa bRhaspatiM sahavaaho vahanti
sudevaH samahaasati suviiro naro marutaH sa martyaH
ye a~njiSu ye vaashiiSu svabhaanavaH srakSu rukmeSu khaadiSu
pra vaaM stomaaH suvRktayo giro vardhantv ashvinaa
naraa gaureva vidyutaM tRSaaNaasmaakam adya savanopa yaatam
prajaavato nRvato ashvabudhyaan uSo goagraaM+ upa maasi vaajaan
babhrur eko viSuNaH suunaro yuvaa~njy a\~Nkte hiraNyayam
sa triiM+r ekaadashaaM+ iha yakSac ca piprayac ca no
ava priyam arshasaanasya saahvaa ~n chiro bharad daasasya svadhaavaan
ἀλλʼ ὅτε δὴ πύματον τέλεον δρόμον, αὐτίκʼ Ὀδυσσεὺς
Πριαμίδῃ, ἵνα νηυσὶ κορωνίσι θεσπιδαὲς πῦρ
φραζώμεσθʼ ὥς κέν μιν ἀρεσσάμενοι πεπίθωμεν
Τρωσί τε καὶ Λυκίοισιν ἐκέκλετο μακρὸν ἀΰσας·
αὐτίκα δʼ Ἥφαιστον προσεφώνεεν ὃν φίλον υἱόν·
φῶτʼ Ἀντήνορος υἱὸν ἀμύμονά τε κρατερόν τε.
θεινομένην, τότε δʼ οὔ τι δυνήσομαι ἀχνύμενός περ
εἰρύατʼ εὔπρυμνοι πολιῆς ἐπὶ θινὶ θαλάσσης,
ἄσχετον, οὐκ ἐπιεικτόν, ἐπεί σφισιν ἕρμα πόληος
Ἰλίου ἐξαλαπάξαι ἐϋκτίμενον πτολίεθρον;
ἀκροτάτας κορυφάς· οὐδὲ χθόνα μάρπτε ποδοῖιν·
Ἕκτορος· οὐ γάρ οἵ τις ἐτήτυμος ἄγγελος ἐλθὼν
εἷς οἰωνὸς ἄριστος ἀμύνεσθαι περὶ πάτρης.
καί σφιν δαῖτʼ ἀγαθὴν παραθήσομεν ἐν κλισίῃσιν.
τὴν βάλεν ᾗ ῥʼ ἔχε τόξον ἐΰξοον· ἐν δʼ ἄρα τόξῳ
εἴλυται καθύπερθʼ, ὅτʼ ἐπιβρίσῃ Διὸς ὄμβρος·
βριθοσύνῃ· δεινὴν γὰρ ἄγεν θεὸν ἄνδρά τʼ ἄριστον.
σειράς τʼ εὐπλέκτους· πρὸ δʼ ἄρʼ οὐρῆες κίον αὐτῶν.
ὅππως τὸ πρῶτον τανύσῃ βοέοισιν ἱμᾶσιν,
ἀσπάσασθε ⸀Μαριάμ, ἥτις πολλὰ ἐκοπίασεν εἰς ⸀ὑμᾶς.
πολλὰς ἐκ κεφαλῆς προθελύμνους ἕλκετο χαίτας
ἀλλά τε καὶ μετόπισθεν ἔχει κότον, ὄφρα τελέσσῃ,
ὣς ὃ τυπεὶς ἤσπαιρε μίνυνθά περ, οὔ τι μάλα δήν,
τεθνάμεν, ἀλλὰ ζωὸν ἐνιχριμφθέντα πύλῃσιν
φθείρεσθʼ εἰς ὅ κεν ἄστυ κιχείομεν Ἰλίου ἱρῆς
وَلَقَدْ أَنْزَلْنَا إِلَيْكَ آيَاتٍ بَيِّنَاتٍ وَمَا يَكْفُرُ بِهَا إِلَّا الْفَاسِقُونَ
خُشَّعًا أَبْصَارُهُمْ يَخْرُجُونَ مِنَ الْأَجْدَاثِ كَأَنَّهُمْ جَرَادٌ مُنْتَشِرٌ