- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Nehemiah 3:22
- Reference check
- Tier 1
Show text
And after him repaired the priests, the men of the plain.
Opening
Opening page.
Hebrew Reduced
Showing 50 of 635 checked matches: 6 names, 629 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
And after him repaired the priests, the men of the plain.
I will keep thy statutes: O forsake me not utterly.
One is so near to another, that no air can come between them.
For, lo, the winter is past, the rain is over and gone;
Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
yuSmaakaM sharmaNi priye syaama supraNiitayo .ati dviSaH
yasyaashvaasaH pradishi yasya gaavo yasya graamaa yasya vishve rathaasaH
jaanaty ahnaH prathamasya naama shukraa kRSNaad ajaniSTa shvitiicii
tuvigriivo vapodaraH subaahur andhaso made
tvad vipro jaayate vaajy a\gne tvad viiraaso abhimaatiSaahaH
tvaM hi Smaa cyaavayann acyutaany eko vRtraa carasi jighnamaanaH
shriyaM vasaanaa amRtatvam aayan bhavanti satyaa samithaa mitadrau
agnir amRto abhavad vayobhir yad enaM dyaur janayat suretaaH
triiNy aayuuMSi tava jaatavedas tisra aajaaniir uSasas te agne
kRdhii no ahrayo deva savitaH sa ca stuSe maghonaam
amaa sate vahasi bhuuri vaamam uSo devi daashuSe martyaaya
sushevyaM namasaa raatahavyaaH shishum mRjanty aayavo na vaase
hiraNyavarNaa sudRshiikasaMdRg gavaam maataa netry ahnaam aroci
asarji vaaM sthaviraa vedhasaa giir baaLhe ashvinaa tredhaa kSarantii
sa vaajy a\kSaaH sahasraretaa adbhir mRjaano gobhiH shriiNaanaH
Rtasya shloko badhiraa tatarda karNaa budhaanaH shucamaana aayoH
madhu naktam utoSaso madhumat paarthivaM rajaH
yatraa cakrur amRtaa gaatum asmai shyeno na diiyann anv eti paathaH
suuro na yasya dRshatir arepaa bhiimaa yad eti shucatas ta aa dhiiH
araadhi hotaa niSadaa yajiiyaan abhi prayaaMsi sudhitaani hi khyat
δώδεκα δὴ σὺν νηυσὶ πόλεις ἀλάπαξʼ ἀνθρώπων,
ἀμφαγαπαζόμενος ὡς εἴ θʼ ἑὸν υἱὸν ἐόντα.
κεῖσθαι ὅθι πρῶτον κτείνων ἐξαίνυτο θυμόν,
ἐλθόντʼ ἐξαπίνης ὅτʼ ἐπιβρίσῃ Διὸς ὄμβρος·
κάππεσεν οἰμώξας, ἕταροι δέ μιν ἀμφεφόβηθεν
ποίησον δʼ αἴθρην, δὸς δʼ ὀφθαλμοῖσιν ἰδέσθαι·
ὣς εἰπὼν ὄτρυνε μένος καὶ θυμὸν ἑκάστου.
ὣς τότʼ ἐπασσύτεραι Δαναῶν κίνυντο φάλαγγες
τῷ πρώτῳ· ἀτὰρ αὖ τῷ δευτέρῳ ἵππον ἔθηκεν
ὕπνος ἐπὶ βλεφάροισιν ἐφίζανε· μή τι πάθοιεν
ἀρχέτω· αὐτὰρ ἐγὼ μάλα πείσομαι ᾗ περ ἂν οὗτος.
χειρὶ πάλιν ἐρύσασʼ, ὃ δʼ ἄρʼ ἐμμαπέως ἀπόρουσεν·
ὣς ἔφαθʼ, οἳ δʼ ἄρα πάντες ἀκὴν ἐγένοντο σιωπῇ.
ὣς μὲν τῶν ἐπὶ ἶσα μάχη τέτατο πτόλεμός τε,
Τρῶες θεσπεσίῳ ὁμάδῳ· Δαναοὶ δʼ ἐπέχυντο
ἑστήκει δʼ ὃ γέρων Πρίαμος θείου ἐπὶ πύργου,
ὣς ἔφαθʼ, οἳ δʼ ἄρα πάντες ἀκὴν ἐγένοντο σιωπῇ
νεκρὸν ἔχοντα νέεσθαι ὑπὸ ζόφον ἠερόεντα,
οὗτος δʼ Αἴας ἐστὶ πελώριος ἕρκος Ἀχαιῶν·
ἔρχεο νῦν φίλε Φοῖβε μεθʼ Ἕκτορα χαλκοκορυστήν·
εἰ μὴ Τυδέος υἷϊ κοτέσσατο Φοῖβος Ἀπόλλων,
ὣς ἔφαθʼ, οἱ δʼ ἄρα πάντες ἀκὴν ἐγένοντο σιωπῇ·
ἀνθρώποισι πελώμεθʼ ἀοίδιμοι ἐσσομένοισι.
μάντι κακῶν οὐ πώ ποτέ μοι τὸ κρήγυον εἶπας·
إِلَّا عَلَى أَزْوَاجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ