- Checked
- Reference checked
- Work
- King James Bible
- Language
- English
- Counted as
- Verse
- Reference
- King James Bible
- Citation
- King James Bible Titus 2:11
- Reference check
- Tier 1
Show text
For the grace of God that bringeth salvation hath appeared to all men,
Opening
Opening page.
Hebrew Reduced
Showing 50 of 387 checked matches: 1 name, 386 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
For the grace of God that bringeth salvation hath appeared to all men,
Brethren, if any of you do err from the truth, and one convert him;
And the two disciples heard him speak, and they followed Jesus.
Mine eyes fail for thy word, saying, When wilt thou comfort me?
Arise, O LORD; O God, lift up thine hand: forget not the humble.
Jesus, when he had cried again with a loud voice, yielded up the ghost.
God is our refuge and strength, a very present help in trouble.
Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning.
Thou hast enlarged my steps under me, that my feet did not slip.
After that he is sold he may be redeemed again; one of his brethren may redeem him:
Cursed be he that lieth with his mother in law. And all the people shall say, Amen.
And his mercy is on them that fear him from generation to generation.
Ye see how large a letter I have written unto you with mine own hand.
dvitaa vyuurNvann amRtasya dhaama svarvide bhuvanaani prathanta
pra me vivikvaaM+ avidan maniiSaaM dhenuM carantiim prayutaam agopaam
samudraad uurmir madhumaaM+ ud aarad upaaM+shunaa sam amRtatvam aanaT
Rtam arSanti sindhavaH satyaM taataana suuryo vittam me asya rodasii
vipraM na dyukSavacasaM suvRktibhir havyavaaham aratiM devam R~njase
tribhiH pavitrair apupod dhy a\rkaM hRdaa matiM jyotir anu prajaanan
RbhukSaa vaajo rathaspatir bhago raNvaH shaM+saH shashamaanasya paatu naH
trii Sadhasthaa sindhavas triH kaviinaam uta trimaataa vidatheSu samraaT
maniiSiNo manasaa pRchated u tad yad adhyatiSThad bhuvanaani dhaarayan
shishiite shakraH pishunebhyo vadhaM nuunaM sRjad ashaniM yaatumadbhyaH
upa shvaasaya pRthiviim uta dyaam purutraa te manutaaM viSThitaM jagat
rurucaanam bhaanunaa jyotiSaa mahaam atyaM na vaajaM saniSyann upa bruve
shashvad agnir vadhryashvasya shatruun nRbhir jigaaya sutasomavadbhiH
shatabhujibhis tam abhihruter aghaat puurbhii rakSataa maruto yam aavata
shikSaa stotRbhyo maati dhag bhago no bRhad vadema vidathe suviiraaH
yaM devaasash cakrire piitaye madaM svaadiSThaM drapsam aruNam mayobhuvam
tvaM nRcakSaa abhavo vicakSaNa soma gotram a ~Ngirobhyo .avRNor apa
tapurjambho vana aa vaatacodito yuuthe na saahvaaM+ ava vaati vaMsagaH
tantuM tataM saMvayantii samiicii yaj~nasya peshaH sudughe payasvatii
pra ye dvitaa diva R~njanty aataaH susammRSTaaso vRSabhasya muuraaH
nuu nas tvaM rathiro deva soma pari srava camvo\H puuyamaanaH
ava veti sukSayaM sute madhuud id dhuunoti vaato yathaa vanam
ud vaaM cakSur varuNa supratiikaM devayor eti suuryas tatanvaan
aavRtaaso .avataaso na kartRbhis tanuuSu te kratava indra bhuurayaH
asmadrya\g vaavRdhaanaH sahobhir anibhRSTas tanva\M vaavRdhasva
agne tRtiiye savane hi kaaniSaH puroLaashaM sahasaH suunav aahutam
kSetraad aa vipraM janatho vipanyayaa pra vaam atra vidhate daMsanaa bhuvat
अदेशकाले यद्दानमपात्रेभ्यश्च दीयते । असत्कृतमवज्ञातं तत्तामसमुदाहृतम्
ὁ μὴ ἀγαπῶν οὐκ ἔγνω τὸν θεόν, ὅτι ὁ θεὸς ἀγάπη ἐστίν.
ἵππους δʼ Ἀντίλοχος μεγαθύμου Νέστορος υἱὸς
τούτῳ δὲ ἦσαν θυγατέρες ⸂τέσσαρες παρθένοι⸃ προφητεύουσαι.
καὶ ἤρξαντο παρακαλεῖν αὐτὸν ἀπελθεῖν ἀπὸ τῶν ὁρίων αὐτῶν.
εἴ πως παραζηλώσω μου τὴν σάρκα καὶ σώσω τινὰς ἐξ αὐτῶν.
وَمَا أَرْسَلْنَا قَبْلَكَ إِلَّا رِجَالًا نُوحِي إِلَيْهِمْ فَاسْأَلُوا أَهْلَ الذِّكْرِ إِنْ كُنْتُمْ لَا تَعْلَمُونَ
وَمَا أَنْتَ بِهَادِي الْعُمْيِ عَنْ ضَلَالَتِهِمْ إِنْ تُسْمِعُ إِلَّا مَنْ يُؤْمِنُ بِآيَاتِنَا فَهُمْ مُسْلِمُونَ
ذَلِكَ بِأَنَّ اللَّهَ نَزَّلَ الْكِتَابَ بِالْحَقِّ وَإِنَّ الَّذِينَ اخْتَلَفُوا فِي الْكِتَابِ لَفِي شِقَاقٍ بَعِيدٍ
يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ لِمَ تُحَرِّمُ مَا أَحَلَّ اللَّهُ لَكَ تَبْتَغِي مَرْضَاتَ أَزْوَاجِكَ وَاللَّهُ غَفُورٌ رَحِيمٌ