- Checked
- Reference checked
- Work
- Torah / Hebrew Bible
- Language
- Hebrew
- Counted as
- Verse
- Reference
- Torah / Hebrew Bible
- Citation
- Torah / Hebrew Bible Leviticus 16:17
- Reference check
- Tier 1
Opening
Theonyma
Opening page.
Opening
Opening page.
Latin Classical Ordinal
Showing 50 of 73 checked matches: 73 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
וְכָל־ אָדָ֞ם לֹא־ יִהְיֶ֣ה ׀ בְּאֹ֣הֶל מוֹעֵ֗ד בְּבֹא֛וֹ לְכַפֵּ֥ר בַּקֹּ֖דֶשׁ עַד־ צֵאת֑וֹ וְכִפֶּ֤ר בַּעֲדוֹ֙ וּבְעַ֣ד בֵּית֔וֹ וּבְעַ֖ד כָּל־ קְהַ֥ל יִשְׂרָאֵֽל׃
וַיֵּ֤ט אַהֲרֹן֙ אֶת־ יָד֔וֹ עַ֖ל מֵימֵ֣י מִצְרָ֑יִם וַתַּ֙עַל֙ הַצְּפַרְדֵּ֔עַ וַתְּכַ֖ס אֶת־ אֶ֥רֶץ מִצְרָֽיִם׃
וַֽיִּתְפְּשׂוּ֙ אֶת־ הַמֶּ֔לֶךְ וַיַּעֲל֨וּ אֹת֜וֹ אֶל־ מֶ֧לֶךְ בָּבֶ֛ל רִבְלָ֖תָה בְּאֶ֣רֶץ חֲמָ֑ת וַיְדַבֵּ֥ר אִתּ֖וֹ מִשְׁפָּטִֽים׃
וַיָּבֹ֨א גַֽם־ הַנִּצָּ֜ב אַחַ֣ר הַלַּ֗הַב וַיִּסְגֹּ֤ר הַחֵ֙לֶב֙ בְּעַ֣ד הַלַּ֔הַב כִּ֣י לֹ֥א שָׁלַ֛ף הַחֶ֖רֶב מִבִּטְנ֑וֹ וַיֵּצֵ֖א הֽ͏ַפַּרְשְׁדֹֽנָה׃
וַתִּתֵּ֤ן תַּזְנוּתֶ֙יהָ֙ עֲלֵיהֶ֔ם מִבְחַ֥ר בְּנֵֽי־ אַשּׁ֖וּר כֻּלָּ֑ם וּבְכֹ֧ל אֲשֶׁר־ עֽ͏ָגְבָ֛ה בְּכָל־ גִּלּוּלֵיהֶ֖ם נִטְמָֽאָה׃
וַתֹּאמַ֕רְןָ אִ֣ישׁ מִצְרִ֔י הִצִּילָ֖נוּ מִיַּ֣ד הָרֹעִ֑ים וְגַם־ דָּלֹ֤ה דָלָה֙ לָ֔נוּ וַיַּ֖שְׁקְ אֶת־ הַצֹּֽאן׃
בֶּן־ אָדָ֗ם יַ֠עַן אֲשֶׁר־ אָ֨מְרָה צֹּ֤ר עַל־ יְרוּשָׁלִַ֙ם֙ הֶאָ֔ח נִשְׁבְּרָ֛ה דַּלְת֥וֹת הָעַמִּ֖ים נָסֵ֣בָּה אֵלָ֑י אִמָּלְאָ֖ה הָחֳרָֽבָה׃
Not slothful in business; fervent in spirit; serving the Lord;
Let my soul live, and it shall praise thee; and let thy judgments help me.
And he said, So is the kingdom of God, as if a man should cast seed into the ground;
The husbandman that laboureth must be first partaker of the fruits.
Remember ye not the former things, neither consider the things of old.
Uzzia the Ashterathite, Shama and Jehiel the sons of Hothan the Aroerite,
I beheld the mountains, and, lo, they trembled, and all the hills moved lightly.
Of the Amramites, and the Izharites, the Hebronites, and the Uzzielites:
Their land brought forth frogs in abundance, in the chambers of their kings.
tvaM rayim puruviiraam u nas kRdhi tvaM tapaH paritapyaajayaH sva\H
tRSu yad annaa tRSuNaa vavakSa tRSuM duutaM kRNute yahvo agniH
prastutir vaaM dhaama na prayuktir ayaami mitraavaruNaa suvRktiH
nitikti yo vaaraNam annam atti vaayur na raaSTry aty ety aktuun
atyo na pRSTham pruSitasya rocate divo na saanu stanayann acikradat
tvam agne subhRta uttamaM vayas tava spaarhe varNa aa saMdRshi shriyaH
shaviSTha vajrinn ojasaa pRthivyaa niH shashaa ahim arcann anu svaraajyam
anu vrataM varuNo yanti mitro yat suuryaM divy aaaa\rohayanti
tvaM vRSaa vRSatvebhir mahitvaa dyumnebhir dyumny a\bhavo nRcakSaaH
yaabhiH kRshaanum asane duvasyatho jave yaabhir yuuno arvantam aavatam
suvito dharma prathamaanu satyaa suvito devaan suvito .anu patma
maa ta enasvanto yakSin bhujema yandhi Smaa vipra stuvate varuutham
sa tvaM dakSasyaavRko vRdho bhuur aryaH parasyaantarasya taruSaH
yuuyaM gaavo medayathaa kRshaM cid ashriiraM cit kRNuthaa supratiikam
svasti naH putrakRtheSu yoniSu svasti raaye maruto dadhaatana
prati stomebhir uSasaM vasiSThaa giirbhir vipraasaH prathamaa abudhran
tanuuS Te vaajin tanva\M nayantii vaamam asmabhyaM dhaatu sharma tubhyam
mama dvitaa raaSTraM kSatriyasya vishvaayor vishve amRtaa yathaa naH
taturir viiro naryo vicetaaH shrotaa havaM gRNata urvyuuaa\tiH
shaM naH satyasya suyamasya shaMsaH shaM no aryamaa purujaato astu
puroLaa it turvasho yakSur aasiid raaye matsyaaso nishitaa apiiva
supraavargaM suviiryaM suSThu vaaryam anaadhRSTaM rakSasvinaa
shravasyavaH shashamaanaasa ukthair oko na raNvaa sudRshiiva puSTiH
bhuuri ta indra viirya\M tava smasy asya stotur maghavan kaamam aa pRNa
rathaM yaantaM kuha ko ha vaaM naraa prati dyumantaM suvitaaya bhuuSati
uta smainaM vastramathiM na taayum anu kroshanti kSitayo bhareSu
yat parvate na samashiita haryata indrasya vajraH shnathitaa hiraNyayaH
juSTvii na indo supathaa sugaany urau pavasva varivaaMsi kRNvan
tasya vrataani bhuuripoSiNo vayam upa bhuuSema dama aa suvRktibhiH
sa vraadhato nahuSo daMsujuutaH shardhastaro naraaM guurtashravaaH
uta stutaaso maruto vyantu vishvebhir naamabhir naro haviiMSi
vishvo vo ajman bhayate vanaspatii rathiiyantiiva pra jihiita oSadhiH
Πᾶς ὁ ποιῶν τὴν ἁμαρτίαν καὶ τὴν ἀνομίαν ποιεῖ, καὶ ἡ ἁμαρτία ἐστὶν ἡ ἀνομία.
Ἔστωσαν ὑμῶν αἱ ὀσφύες περιεζωσμέναι καὶ οἱ λύχνοι καιόμενοι,