- Checked
- Reference checked
- Work
- Torah / Hebrew Bible
- Language
- Hebrew
- Counted as
- Verse
- Reference
- Torah / Hebrew Bible
- Citation
- Torah / Hebrew Bible Exodus 22:7
- Reference check
- Tier 1
Opening
Theonyma
Opening page.
Opening
Opening page.
Latin Reverse Ordinal
Showing 50 of 114 checked matches: 114 texts
Open a name or text for its reference. Text matches are checked source passages.
אִם־ לֹ֤א יִמָּצֵא֙ הַגַּנָּ֔ב וְנִקְרַ֥ב בַּֽעַל־ הַבַּ֖יִת אֶל־ הָֽאֱלֹהִ֑ים אִם־ לֹ֥א שָׁלַ֛ח יָד֖וֹ בִּמְלֶ֥אכֶת רֵעֵֽהוּ׃
בְּעֶבְרַ֛ת יְהוָ֥ה צְבָא֖וֹת נֶעְתַּ֣ם אָ֑רֶץ וַיְהִ֤י הָעָם֙ כְּמַאֲכֹ֣לֶת אֵ֔שׁ אִ֥ישׁ אֶל־ אָחִ֖יו לֹ֥א יַחְמֹֽלוּ׃
נוֹרָ֤א יְהוָה֙ עֲלֵיהֶ֔ם כִּ֣י רָזָ֔ה אֵ֖ת כָּל־ אֱלֹהֵ֣י הָאָ֑רֶץ וְיִשְׁתַּֽחֲווּ־ לוֹ֙ אִ֣ישׁ מִמְּקוֹמ֔וֹ כֹּ֖ל אִיֵּ֥י הַגּוֹיִֽם׃
וְיֹֽשְׁבֵיהֶן֙ קִצְרֵי־ יָ֔ד חַ֖תּוּ וַיֵּבֹ֑שׁוּ הָי֞וּ עֵ֤שֶׂב שָׂדֶה֙ וִ֣ירַק דֶּ֔שֶׁא חֲצִ֣יר גַּגּ֔וֹת וּשְׁדֵפָ֖ה לִפְנֵ֥י קָמָֽה׃
וַיַּעֲל֧וּ בְנֵֽי־ יִשְׂרָאֵ֛ל אֶל־ בְּנֵ֥י בִנְיָמִ֖ן בַּיּ֣וֹם הַשְּׁלִישִׁ֑י וַיַּעַרְכ֥וּ אֶל־ הַגִּבְעָ֖ה כְּפַ֥עַם בְּפָֽעַם׃
זָנֹ֤חַ עֲדֻלָּם֙ וְחַצְרֵיהֶ֔ם לָכִישׁ֙ וּשְׂדֹתֶ֔יהָ עֲזֵקָ֖ה וּבְנֹתֶ֑יהָ וַיַּחֲנ֥וּ מִבְּאֵֽר־ שֶׁ֖בַע עַד־ גֵּֽיא־ הִנֹּֽם׃
David also took Ahinoam of Jezreel; and they were also both of them his wives.
As for me, is my complaint to man? and if it were so, why should not my spirit be troubled?
Not because I desire a gift: but I desire fruit that may abound to your account.
And the chief priests accused him of many things: but he answered nothing.
The people answered and said, Thou hast a devil: who goeth about to kill thee?
Behold even to the moon, and it shineth not; yea, the stars are not pure in his sight.
And above were costly stones, after the measures of hewed stones, and cedars.
And the children of Lotan were Hori and Hemam; and Lotan’s sister was Timna.
For if ye forgive men their trespasses, your heavenly Father will also forgive you:
As for the earth, out of it cometh bread: and under it is turned up as it were fire.
indra yac citraM shravasyaa anu dyuun bRhad vadema vidathe suviiraaH
ayaM so agnir yasmin somam indraH sutaM dadhe jaThare vaavashaanaH
katho nu te pari caraaNi vidvaan viiryaaaa\ maghavan yaa cakartha
viiaa\ndra yaasi divyaani rocanaa vi paarthivaani rajasaa puruSTuta
citrasenaa iSubalaa amRdhraaH satoviiraa uravo vraatasaahaaH
adhvaryavo gharmiNaH siSvidaanaa aavir bhavanti guhyaa na ke cit
diirghaayutvam a~Ngiraso vo astu prati gRbhNiita maanavaM sumedhasaH
navagvaasaH sutasomaasa indraM dashagvaaso abhy a\rcanty arkaiH
sarasvatii sarayuH sindhur uurmibhir maho mahiir avasaa yantu vakSaNiiH
evaa no agne samidhaa vRdhaano revat paavaka shravase vi bhaahi
devo bhagaH savitaa raayo aM+sha indro vRtrasya saMjito dhanaanaam
indra yac citraM shravasyaa anu dyuun bRhad vadema vidathe suviiraaH
indro raajaa jagatash carSaNiinaam adhi kSami viSuruupaM yad asti
divyaa aapo abhi yad enam aayan dRtiM na shuSkaM sarasii shayaanam
tvaam agne prathamam aayum aayave devaa akRNvan nahuSasya vishpatim
praminatii manuSyaaaa\ yugaani yoSaa jaarasya cakSasaa vi bhaati
ya u tridhaatu pRthiviim uta dyaam eko daadhaara bhuvanaani vishvaa
sujanmanii dhiSaNe antar iiyate devo devii dharmaNaa suuryaH shuciH
vetiid v asya prayataa yataMkaro na kilbiSaad iiSate vasva aakaraH
tasya me tanvo\ bahudhaa niviSTaa etam arthaM na ciketaaham agniH
stomena hi divi devaaso agnim ajiijana~n chaktibhii rodasipraam
adha te vishvam anu haasad iSTaya aapo nimneva savanaa haviSmataH
arcanti toke tanaye pariSTiSu medhasaataa vaajinam ahraye dhane
hitvaayaavadyam punar astam ehi saM gachasva tanvaaaa\ suvarcaaH
abhi jaitriir asacanta spRdhaanam mahi jyotis tamaso nir ajaanan
na yaM jaranti sharado na maasaa na dyaava indram avakarshayanti
asmabhyaM tad dhattana yad va iimahe raadho vishvaayu saubhagam
κρινόμενοι δὲ ⸀ὑπὸ κυρίου παιδευόμεθα, ἵνα μὴ σὺν τῷ κόσμῳ κατακριθῶμεν.
ἐπὶ τῇ κοινωνίᾳ ὑμῶν εἰς τὸ εὐαγγέλιον ἀπὸ ⸀τῆς πρώτης ἡμέρας ἄχρι τοῦ νῦν,
Ἰδὼν δὲ ὁ Ἰησοῦς ⸂πολλοὺς ὄχλους⸃ περὶ αὐτὸν ἐκέλευσεν ἀπελθεῖν εἰς τὸ πέραν.
ἀναστάντες δὲ οἱ νεώτεροι συνέστειλαν αὐτὸν καὶ ἐξενέγκαντες ἔθαψαν.
قَالَ أَوَلَوْ جِئْتُكُمْ بِأَهْدَى مِمَّا وَجَدْتُمْ عَلَيْهِ آبَاءَكُمْ قَالُوا إِنَّا بِمَا أُرْسِلْتُمْ بِهِ كَافِرُونَ
وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا إِلَى أُمَمٍ مِنْ قَبْلِكَ فَأَخَذْنَاهُمْ بِالْبَأْسَاءِ وَالضَّرَّاءِ لَعَلَّهُمْ يَتَضَرَّعُونَ
قَالَ يَبْنَؤُمَّ لَا تَأْخُذْ بِلِحْيَتِي وَلَا بِرَأْسِي إِنِّي خَشِيتُ أَنْ تَقُولَ فَرَّقْتَ بَيْنَ بَنِي إِسْرَائِيلَ وَلَمْ تَرْقُبْ قَوْلِي